Nerdragna gardiner, förtäckta fönster och stängd dörr. Inga män får var med och inte heller se på. Det är förutsättningen för att kunna jympa utan slöja.
En man som kör ett eget träningspass får tacka för sig och snällt lämna lilla salen på Friskis&Svettis i Stockholmsförorten Kista. Jympaledaren Farkhondeh Kiya förbereder sitt pass genom att dra ner rullgardiner för fönstren och täcka spegelväggen med ett stort draperi. Värden öppnar dörren och välkomnar några kvinnor som kommer raka vägen utifrån med ytterkläder och slöja. De vet att fotografering kommer att ske på passet och en av dem tittar sig lite oroligt omkring.-Är det en manlig fotograf? undrar hon.
Svaret är nej. Kvinnan som heter Samira, tar av sig slöjan. Hon har kommit dit för att träna tillsammans med sin 13-åriga dotter. Ingen av dem vill vara med på bild, men hon berättar varför hon går på tjejträning. -Muslimska kvinnor får inte blandas med män och inte röra sig framför en man. Kroppsformen får heller inte synas.
Det alldeles speciella fredagspasset i Kista bygger på att män håller sig borta. Eftersom nästan en tredjedel av de 28 deltagarna inte vill vara med på bild, går inte kameran varm. Tanken är att man ska få träna ifred utan att riskera att blir exponerad. Vissa har bara råkat hamna där för att det passade dem att träna just klockan 17.00, andra föredrar att svettas utan män. Och så är det också de som inte får inte röra sig tillsammans med det andra könet. Monia Nekach, 30, har tagit med sin mamma. -Vi känner oss friare på ett tjejpass. Då behöver vi inte tänka på småsaker som att vissa övningar ser konstiga ut. Många drar sig för att träna, men här känner de sig säkrare. Då kan de också ta av sig huvudduken. Helst vill Monia ha fler pass än ett i veckan, för att få en regelbundenhet.
Ledaren Farkhondeh Kiya har en smittande energi och glädje. Hon hejar på och ser till att svetten sprider sig i salen. -Lite till, kom igen, jobba! ropar hon. Musiken varierar - det är både svenska och orientaliska låtar. För tre år sedan var Kiya med och gjorde en kampanj för Friskis&Svettis i Kista - ett område där minst 20 procent av invånarna är muslimer. Då kom flera män fram till henne och frågade om det inte kunde starta jympa för kvinnor, så deras fruar kunde gå och träna. Kiya, som även jobbar i receptionen, utbildade sig till jympaledare och i höstas drog tjejjympan igång. -Det känns jättebra. Man ser på kvinnorna att de får glädje och energi. Ingen ska behöva känna sig utanför. De har också rätt att träna, och mår de bra, mår även deras barn bra. Den enda lilla missen var att första passet startade precis under muslimska fastemånaden Ramadan. Fem motionärer dök upp, men nu har ryktet spridit sig och fler hittar dit. Det går att köpa ett tjejpasskort för 400 kronor per termin plus medlemsavgift. Reaktionerna är nästan enbart positiva, bortsett från att de flesta önskar fler pass. Sedan är det några män som har protesterat och undrat varför det inte finns pass för bara män. -Jag tycker inte det här är diskriminering. Män kan också önska sig egna pass. Alla har rätt att lämna sina åsikter, säger Kiya.
Anna Blomkvist, platschef på Kistalokalen, har varit den drivande personen i tjejträningsfrågan. En uppgift som har inneburit mycket diskussion inom föreningen. -Vissa tycker att islam är en kvinnofientlig religion och att F&S stödjer de värderingarna om vi har ett tjejpass, säger hon. Men för Anna handlar det om att erbjuda träning för alla, även kvinnor som inte kan jympa tillsammans med män. Hon kontaktade jämställdhetsombudsmannen för att fråga om det var okej att avsätta ett pass för kvinnor. -Eftersom F&S Stockholm har så många som 550 pass i veckan, var det inga som helst problem. Det finns nämligen något som kallas positiv särbehandling, en sak som man gör för ett bättre syfte, säger Anna Blomkvist. Nästa stora utmaning blir att ta tag i önskemålen om ytterligare ett tjejpass i veckan.
Text & foto:Sofie Sarenbrant
STRECK I DEBATTEN
Nu sätter vi streck i debatten och tar inte emot fler inlägg.
Artikeln om tjejjympan har väckt många känslor och reaktioner. Men argumenten börjar tryta. Tyvärr har en del inlägg gått över gränsen för vad Friskispressen kan publicera ur etisk och rättslig synvinkel. Därför har dessa inlägg tagits bort.
Tack för alla inlägg och välkomna tillbaka!
Redaktionen
Läs vad Anna Blomkvist, platschef på F&S Kista och initiativtagare till tjejträningen säger.
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
Replik i debatten
Eftersom jag har varit drivande i att genomföra Tjejpasset i Kista vill jag passa på att framföra min synvinkel på några av inläggen nedan. För det första är det glädjande att de allra flesta tar upp demokratiska ideal och jämställdhet i sina inlägg, någonstans är vi ense om målet och frågan är bara hur vi når dit! Kerttu skriver att Tjejpasset inte har något gott med sig och jag menar att ständigt ökande antal deltagare på passen, med motionärer som aldrig skulle ha vågat sig hit annars, är fantastiskt gott. Precis på samma sätt som när vi införde seniorjympa, Öppna Dörrar eller juniorjympa är det är ett steg närmare grundidén som är densamma för alla Friskisföreningar och har varit densamma alltsedan Johan Holmsäter startade 1978: FS erbjuder lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla!
Att gå ut och marknadsföra Tjejpasset har sänt tydligt välkomnande signaler till många människor, som kanske inte har fått Friskis&Svettis med modersmjölken och som kanske har en ännu högre tröskel till träningsgolvet än infödda svenskar. För mig som är uppväxt på FS är det helt normalt att ligga halvt avklädd och svettas väldigt nära okända gubbar men jag kan också förstå att med en annan kulturell bakgrund är det konstigt.
Till er som tar upp jämställdhetsperspektivet funderar jag över att, om man utgår ifrån att islam är en religion av kvinnoförtryck, hur kan vi, genom att möjliggöra lustfylld träning tillsammans med andra kvinnor, förstärka det, vad i dessa kvinnors situation blir värre? Om man är allvarlig i frågan borde man väl lägga energi på hur vi ska stänga ute förtryckarna från Friskis&Svettis för det är väl fel att straffa offren, om man nu ser det så.
Som övertygad feminist är det klart att jag inte vill sträva mot ett ännu mindre jämställt samhälle. Men frågan är bara hur man uppnår målet och min övertygelse är att man gör det genom möten, nyfikenhet och öppenhet och det har vi kommit en bit på vägen med genom Tjejpasset.
Tack för alla inlägg och er energi i frågan. Jag tror att Friskis&Svettis och samhället i stort mår bra av diskussioen.
Anna Blomkvist, platschef på F&S Kista