Från proffsboxning i New York till Friskis&Svettis i Stockholm. Folk ser på mig med något roat i blicken när jag berättar att jag gått från mytomspunnen sport till nördstämplad jympa. Skilda världar, absolut. Men det finns faktiskt beröringspunkter mellan den hårdföra boxningsvärlden och den hurtiga jympamiljön.
De senaste tre åren har jag bott i New York. På morgnarna har jag sprungit under de väldiga trädkronorna i Brooklyns lunga - Prospect Park. På eftermiddagarna har jag slitit i mitt anletes svett på legendariska Gleason´s gym under överinseende av min bistra tränare Lennox Blackmoore. Det slitna, svettstinkande gymmet ligger i en gammal industrilokal vid Hudson River, under de vackra broarna Manhattan Bridge och Brooklyn Bridge. Gleason´s har fostrat otaliga världsmästare och storheter som Jake LaMotta och Muhammad Ali har tränat här en gång i tiden.
Jag har skuggboxats, gått loss på sandsäcken, finslipat tekniken mot mittsarna, övat upp snabbhet på päronbollen och fått fart på fötterna med hopprepet. Och så har jag utväxlat slagserier med tuffa män och kvinnor för att härda både mitt psyke och min kropp. Ömmande muskler och käkar, blåtiror och såriga knogar, gapskratt och tårar har varit min vardag.
Vid årsskiftet nådde min boxningsresa sin slutpunkt. Jag var mätt på boxning och hade lagt handskarna på hyllan. New York var ett avslutat kapitel, mina erfarenheter från ringen hade jag präntat ned i bokform. Jag städade mitt hyresrum och packade mina resväskor. Jag körde ett sista träningspass och vinkade farväl till det älskade boxningsgym som varit mitt varma hem under flera år.
Mitt i vintern hamnade jag i ett kallt Stockholm. Jag var fast besluten att vila från boxningen, hålla mig borta från sporten ett tag. Jag ville känna efter och låta kroppen läka.
Men mitt behov av rörelse och svett, av att bli trött och känna blodet pulsera i musklerna, fanns ju kvar. Så vart söker sig en avdankad slagskämpe som vill hålla sig i form? Som vill ha allsidig träning utan krusiduller? Som föredrar en chosefri miljö framför gymmens kroppsfixering? Friskis&Svettis förstås!
Boxningsträning är uråldrig. Där finns inga genvägar och kroppen är egentligen det enda redskap man behöver. Precis som i Friskis&Svettis. Armhävningar och sit-ups är stapelvara, att böja på benen och sträcka ut armarna ett måste. Och det är jobbigt! Ett intensivpass i jympalokalen lämnar ingen elitidrottare oberörd. Tro mig. De som med ett snett leende avfärdar F&S som mesig husmorsgymnastik har ingen aning om vad de pratar om.
Jag älskade Gleason's gym för att alla var välkomna där. Proffsboxare tränade sida vid sida med motionärer och pensionärer. Mixen var total: kvinnor och män, afroamerikaner och judar, västindier och ryssar, akademiker och före detta fängelsekunder. En gaykille sprang runt på gymmet endast iklädd ett par små rosa shorts, med popdrottningarna Britney Spears och Christina Aguileras namn broderade i svart.
På Friskis&Svettis finns stänk av samma avslappnade, toleranta atmosfär. Klädstilen varierar, några är gamla, andra hippa och jag har sett ett par udda typer som skulle platsa bland excentrikerna på Gleason's gym.
Mitt nya träningsgolv har en hel del gemensamt med New York och Gleason's boxningsgym. Frisksportarna rules. Jympa är coolt.
Text: ÅSa Sandell