För ett halvår sedan drömde Tom Sjöstedt om att förvandla sin växande gourmetmage till ett slimmat sixpack. Friskis&Svettis träningsteam kopplades in. Så här gick det:

Att gå ner sex kilo i vikt på ett halvår - en enkel match.
Trodde jag, ja.
Den inställningen fick jag snabbt äta upp trots den enorma uppbackningen jag fick av Friskis&Svettis hälsocoach Mia Flobecker och gyminstruktör Peter Jegefalk. Träningsviljan var det inget fel på, det var verkligheten som kom ikapp mig. Min plats är vid spisen, både på jobbet och hemma. Någon tid för träning finns inte. Är det inte 80 recept som ska provlagas till en kokbok, så är det matlagningskurser, gästspel, träning med kocklandslaget eller matjobb till olika tidningar.
Och numera även intervjuer om min viktnedgång.
Helt otippat ringer en reporter från DI Weekend och är betydligt mer intresserad av min mage än min matlagning. Förra gången jag var med i Dagens Industri var det för att jag kunde bli historisk. Ingen regerande Årets kock har någonsin vunnit matlagnings-OS samma år och jag kunde alltså bli den första (vi tog brons). Men nu ville de alltså träffas för att prata om min kamp mot kilona. Precis av samma anledning blev jag intervjuad i restaurangbranschens facktidning Restaurangvärlden. Jag hade aldrig räknat med ett sådant genomslag.

Däremot hade jag alltså förväntat mig att gå ner sex kilo på ett halvår. I halvtid och även i slutet av perioden såg det riktigt dåligt ut med för lite fritid och möjlighet till träning. Men det största problemet är att jag lever med mat dygnet runt. Jag måste provsmaka och småäta, en situation som är omöjlig att förändra. I så fall måste jag byta yrke. Det kändes nästan enklare att bli Årets kock än att bli av med magen. Om jag inte gillade mat och dryck så mycket, skulle jag väga 85 kilo och vara smal som en sticka. Att äta upp allt som finns har alltid varit min melodi och något jag kanske måste söka hjälp för?

Hoppet stod till semestern. Äntligen ledig och tid för träning och paus från all matlagning och provsmakning. Jourhavande medtränande Sofie på Friskispressen följde med mig en vecka till Gotland med pulsklocka och löparskor. Resan urartade till ett riktigt träningsläger med intervaller och distanslöpning, beachvolleyboll och jordgubbar med vaniljyoghurt i stället för gräddglass.
Semestern fortsatte med löpning varannan dag fram tills jag bokade en sista minuten till grekiska Halkidiki för att få vila. Vad händer? Sofie som inte alls verkar lita på mig, bokar en resa samma vecka till samma hotell och ser till att få rummet bredvid. Okej då, jag var med på det, med ett sting av oro. Jag såg framför mig hur jag skulle få sitta med en fetaostsallad utan fetaost, medan de andra åt friterad bläckfisk.

Jag måste erkänna att jag lyxade till det lite med öl och god mat på resan, men en seger måste ju firas. För ett halvår sedan ville jag inte visa mig i badbrallor på grund av magen, nu känner jag mig mycket snyggare och mer vältränad. Jag är starkare, orkar mer och har fått mycket bättre kondition.
Vågen visar minus fem kilo och det är här nästan kommer in i bilden.
Jag klarade inte att gå ner sex kilo, men jag är helt övertygad om att en del fett har omvandlats till muskler och väljer därför att se det som en seger.
Tack för allt stöd! 

Tom Sjöstedt

På med pulsband och sedan upp på cykeln för att göra konditionstestet. Svettigt, tyckte Tom.

Blodtrycket var bättre än för ett halvår sedan. Jämför hans resultat då och nu här till höger.

Text & foto: Sofie Sarenbrant

Kommentera artikeln