Gillar du sol, sand, jympa, löpning, danspass, styrketräning och full fart från morgon till kväll?
Då ska du följa med på vår träningsvecka till Portugal i mars och maj.



Byt det svettiga jympagolvet mot en milslång strand. Det här är resan för dig som gillar F&S träning och vårt tränings­tänk om att det ska vara kul och lätt att träna.
Det är en Friskis&Svettis-vecka full av aktiviteter, härligt umgänge och sköna upplevelser.

Träna hur mycket eller lite du vill. Du väljer själv hur svettig resan ska vara. Alla aktiviteter är frivilliga och du går på det som du har lust och ork att göra.

Du kan vara nybörjare eller träningsproffs. Det finns pass i olika intensiteter. Välj mellan bas, medel och intensiv precis som hemma på F&S. Kanske blir resen den träningskick du behöver för att komma igång med ditt nya, starka liv?

Du kan med fördel resa ensam, för du kommer att träffa massor av andra träningsintresserade och få nya bekanta. F&S instruktörerna tar hand om dig och ger dig
det stöd du behöver rörande träningen.

Varva jympan med solstolen. Läs en god bok medan musklerna hämtar sig. Eller ta en vilodag och åk på utflykt till Lissabon och shoppa.
Du kan också hyra cykel och trampa längst kusten och sen ta färjan till den vita byn i Spanien.

Veckan bjuder också på flera överraskningar. Kanske är du inte bara vältränad när du kommer hem utan även en bra coach, dansartist och proffsgolfare?

Läs mer om …
… Monte Gordo
… hotellet
… resfakta

* * * * * * * * * * * * * * * * * * *  * * * *

Läs Friskispressens dagbok från en svettig träningsvecka i Portugal:

För Friskispressens Lotta Westberg blev träningsresan vändpunkten.
Nu har löprundan blivit vardag.
Läs hennes svettiga träningsdagbok från Portugal.

Jobb, småbarn och vardagliga måsten - hur jag än gjorde, lyckades jag inte få till träningen tidsmässigt.
Tankarna på en träningsresa har funnits länge. Jag har längtat efter att få fokusera på mig själv, att vara egoistisk och bara göra som JAG vill.
Mina erfarenheter i joggnings-spåret är begränsade till en eller två obehagliga tillfällen i slutet av 80-talet och ibland kan det dröja veckor innan jag står på jympagolvet.
Men en träningsresa skulle nog inne-bära en nystart, så jag slog till. Och det var tur - på en vecka hann jag bli en nyfrälst "löparnörd".

Dag 1 – ödlesex i pinjeskogen
På planet. Jag och mitt resesällskap Cissi kollar in alla och bestämmer oss för vilka som ska till samma ställe. Nästan rätt hela tiden. Vi ser många ungdomar från Bollnäs och Skåne som vi misstänker ska friidrotta på en närliggande sportarena.
Hotellet är fyrstjärnigt och skjuter upp i den blå, molnfria himlen likt en pyramid. Endast ett stenkast därifrån breder den milslånga stranden ut sig. Det är lågsäsong för vanliga turister och den ljusa sanden är vackert orörd. Efter en omelett vid stranden sparkar programmet i gång med stavgång, men jag väljer att köra utan stavar. Deltagarna består av en salig blandning och jag konstaterar att det (tjejveckan till trots) är väldigt många män med. Kanske just därför.
Bakom hotellet finns en stor nationalpark med springvänliga slingor. Vi går i rask takt förbi två ödlor som kopulerar, vilket blir det närmaste jag kommer en sexuell aktivitet under resan.
Hotellet dyker upp i horisonten, jag har klarat av mitt första tränings-pass i Portugal!

Dag 2 – religiös upplevelse
Vaknar tidigt och riggar mig för mitt första riktiga stavgångspass. Vi är ett stort gäng som ger oss ned på stranden och får en introduktion i konsten att stava rätt och effektivt. Den här nya ”trendiga” tränings-formen har jag så svårt för, jag tycker det ser fånigt ut och de portugi-siska fiskarna vi passerar verkar instämma. Men jag är här med öppna sinnen och ivrig att testa allt.
Morgonwalken utmed havet blir nästan en religiös upplevelse. Stranden är i princip tom, havet brusar, vinden fläktar och solen skiner.
Trekvart senare möter vi upp joggarna för att avsluta med en gemensam stretch på stranden.
Dags att bättra på solbrännan på hotellets poolområde, där jag träffar lite resekompisar.
Blandningen av människor och tränings-erfarenheter gör att samtalsämnena aldrig sinar. Jag konstaterar att det skulle vara helt okej att resa ensam, kanske till och med att föredra.
Efter lunchen drar det ihop sig till resans första löpning för min del. Jag hänger på sex-och-en-halv-kilometers-gänget. Så långt har jag aldrig sprungit tidigare. Blir otroligt peppad över att jag överlever och i ren iver avrundar jag med ett jympapass på hotellet.
Middag hägrar och det gäller att vara på hugget bland alla hungriga träningsmänniskor. Firar dagens bravader med en öl i baren.

Dag 3 – maxpuls på startlinjen
Klockan ringer tio över sju – helt slut. Men stavgången har blivit en morgonritual som frestar mer än sovmorgon. Tempot är högre än i går och svetten lackar, en härlig stretch på stranden, dusch och äntligen frukost.
I dag tänker jag testa en puls-mätare och känner mig en smula nervös inför intervallerna. Först uppvärmning på tre och en halv kilometer. Solen gassar och innan vi ens ska börja med intervallerna är jag trött. Vi ska springa järnet i en minut och sedan vila i en minut. Åtta gånger! Tävlingslusten vaknar och frustande står jag på startlinjen, startskottet går och vi dammar i väg. Jag springer helt okontrollerat med ben och armar som flaxar åt alla håll, tur att underlaget är så snällt. En minut går och jag pustar ut. De sista intervallerna börjar kännas rejält och jag ligger på 174 i puls. Vi kör en extra intervall och alla känner sig som vinnare. Joggar tillbaka till hotellet för att hinna vara med på core-träningen. Core är träning för bål och rygg, känns skönt efter all benträning.
Jag har tränat mer på två dagar än vad jag brukar träna på en vecka hemma. Längtar redan till morgonen när jag ska ta min vilopuls. Hjälp, jag har blivit en löparnörd!

Dag 4 – jag rockar
Vaknar med 47 i puls, en nysning och jag sticker upp på 70.
Stavgången på stranden är ett måste, så även den här morgonen.
Frukost och sedan en stund vid poolen, börjar komma in i lunken här på träningslägret. Det är en avslappnad atmosfär vid poolen. Aldrig har jag varit på en resa där jag träffat så många trevliga, intressanta och underhållande människor.
Crosstraining står på schemat på eftermiddagen. Cissi antar
utmaningen och jag springer med halva sträckan bara. Armhävningar med knäna mot sten och grus lockar mig inte alls.
Min utmaning blir i stället nästa pass, aerobics. Instruktören är ett energiknippe som vägrar ge upp oss lite tafatta deltagare. Ett antal stegkombinationer och snurrar och jag fullkomligt dryper av svett, jag rockar! Löparna får ursäkta men detta är SÅ mycket roligare än att springa.
Jag hittar Cissi i jacuzzin med två snygga bröder från Skara, och antar att de pratar minuter per kilometer och maxpuls.
Efter middagen berättar Evy Palm om sin fantastiska karriär och delar generöst med sig av sina erfarenheter. Många i publiken får något lysande i blicken och säkert kommer de att springa fortare än någonsin i morgon.

Dag 5 – fast i träningsbubblan
Hoppar över morgonritualen med stavgång och sparar i stället krafterna till förmiddagens cirkelträning.
Jag märker att jag mer och mer lever i en ”träningsbubbla” där ingen annan tid existerar än kilometer, minuter och hålltider för dagens träningspass. En trygg och trivsam tillvaro där gapskratten duggar tätt.
Cirkelträningen är superjobbig men kul.
Efter en promenad ensam längs stranden är det dags för step. Jag sliter som ett djur och svetten fullkomligt sprutar.
Kroppen börjar bli lite sliten och när jag reser mig från middagsbordet känns mina ben som två Kanada-stockar. Samtalet vid middagen handlar mest om alla krämpor som de flesta har drabbats av. Jag tror att jag har avverkat en månads träning sedan jag kom hit, men jag kan inte sluta!

Dag 6 – veckans utflykt
I dag cyklade vi till Spanien! Efter sex och en halv kilometers morgonjogg, hyrde vi cyklar av varierande kvalitet och styrde kosan mot annat land. Vi passerade idrottsstadion och rullade vidare till Vila Real där färjan går till ”den vita staden” Ayamonte i Spanien. Vacker att flanera runt i, ett skönt avbrott mot all träning. Om man nu inte räknar cyklingen som träning förstås.
När vi kom ”hem” igen, tog jag eftermiddagen off och softade med en skön bok och roomservice.

Dag 7 – tävlingsadrenalin
Börjar morgonen med Ki balans, en skön uppladdning inför dagens high-light ”Pricka tiden”. Det är en löpartävling som går ut på att man ska gissa sin egen tid på fem kilometer. Med nummerlapp på bröstet står vi laddade på stranden, adrenalinet
skjuter i höjden. Jag är tokstressad och springer alldeles för fort och kommer inte i närheten av någon placering. Men vad gör väl det? Jag sprang fortare än jag hade gissat och för mig är det en seger i sig.
Efteråt slänger vi oss i det något kylslagna havet och svalkar av oss, helt underbart!
Det är sista natten med gänget och under en gemensam middag blir det prisutdelning och avtackning. Kvällens slutdestination blir hotellbaren.
I morgon kommer jag somna i min egen säng och lova mig själv att börja springa lite mer i vardagen. Och att ge mig själv en ny träningsresa nästa år, för det är jag värd!

Text & foto: Lotta Westberg
Foto: Sofie Sarenbrant, Cecilia Saxer